Pingstdagen

Pingstdagen är en central kristen högtid som infaller sju veckor efter påsk för att högtidlighålla den helige Andes utgjutande över lärjungarna. Dagen infaller alltid på en söndag och är en allmän helgdag i Sverige, förknippad med försommargrönska, dop och bröllop.

Pingsten har sina historiska rötter i den judiska skördefesten shavuot, men fick en ny innebörd inom kristendomen genom händelserna som skildras i Apostlagärningarna. Enligt den bibliska berättelsen var Jesu lärjungar samlade i Jerusalem femtio dagar efter påsk när den helige Ande steg ner över dem. Händelsen gav dem förmågan att tala olika språk och börja predika sitt budskap, varför pingsten ofta kallas för kyrkans födelsedag.

I äldre svensk tradition var pingstfirandet mycket omfattande. Fram till helgdagsreformen 1772 firades helgen under hela fyra dagar. Annandag pingst behöll sin status som allmän helgdag ända fram till 2005, då den avskaffades för att i stället göra Sveriges nationaldag den 6 juni till röd dag. Namnet pingst härstammar från det grekiska ordet pentekoste, som betyder den femtionde.

Inom svensk folktradition har pingsten länge markerat sommarens ankomst. I det gamla bondesamhället var helgen en ungdomarnas högtid då man klädde så kallade pingstbrudar, anordnade gillen och dekorera hem samt kyrkportar med nyutspruckna björklöv. I dag är pingstdagen en av kyrkoårets största gudstjänstdagar, men också en av årets mest populära helger för dop, konfirmation och bröllop tack vare den skira försommargrönskan.