Valborgsmässoafton

Valborgsmässoafton firas den 30 april varje år i Sverige och markerar skiftet från vinter till vår. Högtiden kännetecknas av sprakande majbrasor, stämningsfull körsång och livliga studenttraditioner över hela landet.

Traditionen har sina rötter i både förkristna vårfester och den katolska minnesdagen för det engelska helgonet Sankta Walpurga (Valborg), en abbedissa som verkade i Tyskland under 700-talet. När hon helgonförklarades den 1 maj uppstod kulten kring hennes minne, och kvällen före hennes helgondag – den 30 april – kom att kallas valborgsmässoafton. Under medeltiden spreds firandet till Sverige via tyska köpmän och hantverkare, för vilka sista april också innebar slutet på det administrativa räkenskapsåret.

I det äldre svenska bondesamhället var valborgsmässoafton en central punkt i jordbruksåret. Det var då bystämman samlades, nya åldermän valdes och boskapen släpptes ut på bete. För att skrämma bort rovdjur som varg och björn samt hålla onda makter borta tände man eldar på höjderna, förde oväsen och sköt skott. Under 1800-talet förändrades firandets karaktär i städerna när studenterna i Uppsala och Lund gjorde valborg till en akademisk vårfest med körsång och påsättning av den vita studentmössan.

På valborgsmässoaftons kväll samlas människor runt om i städer och byar för att se majbrasan tändas vid skymningen. Det är en utpräglad folkfest där lokala körer framför klassiska vårsånger, såsom Herman Sätherbergs och Otto Lindblads 'Längtan till landet' ('Vintern rasat ut'), och en valborgstalare hälsar våren välkommen. I studentstäder som Uppsala, Lund och Göteborg pågår firandet under hela dagen med traditioner som mösspåtagning, champagnegalopp, sillfrukostar och spektakulära parader som Cortègen i Göteborg.